A Lady


Crybaby




Så där ser jag ut nu, jag gråter! och jag svär och jag är död...
Fy fan ingenting har blivit bättre, bara värre. Kan inte svälja, kan inte andas genom näsan, utan därigenom rinner det forsar av sånt vi ska låta vara onämnt, och det är av tjocklek XXL, jag andas genom munnen och låter som en ansträngd tvåhundranioåring, huvudet dunkar och hjärnan har lossnat från sin rätta plats, så stå upp eller göra någon rörelse är bara att glömma! JAG ÄR SÅ ARG!
Jag kan inte sova! Jag är hur slut som helst men det går inte. Hur ska man kunna det när man inte kan andas utan behöver andhjälp och med alla andra problem. Neä, jag blir bara arg när jag är sjuk! Jag vet inte om jag är själv om detta, men jag svär, riktigt ordentligt när jag är sjuk, oavsett om jag är själv eller i sällskap. Åh!!!!
Men tyvär är mitt liv inte bättre än så

Sen har jag världens ångest samtidigt också. Hade ett möte med jobbet för inte så lång tid sedan, just angående min sjukfrånvaro. Visst jag har haft oturen att råkat ut för 4 förkylningar under mitt år där (4:e gången nu denna gång), 2 magsjukor och resten av tiden har min mage varit uppkäftig. Men ändå, jag är en av dem som varit sjuk mycket under en kort tid där och man förstår att de vill följa upp sin personal, vilket är tummen upp! Jag har en i min närhetet vars personalansvariga inte verkar värna om sina medarbetare, oavsett hur ofta, hur länge någon på det bygget är sjuk så händer ingenting, ingen uppföljning, inget möte eller något! Så därför tycker jag det är bra att det finns på mitt arbete, få bolla lite med chefer osv hur är allt i livet, kika kring faktorerna kring sjukfrånvaron, så både jag som medarbetare och de som är chefer får en inblick i hur allt är, komma varandra närmare och känna samhörighet till sitt arbete.
Men jag blev iallafall tvungen att skicka sjukanmälan via sms och mail denna gång igen, för jag vet inte om eller ens om när jag kan lyckas somna, för som det är nu kämpar jag bara med att försöka andas och att lugna mina nerver. 
Jag tänkte höra av mig redan i eftermiddags till dem, men jag trodde att det skulle bli bättre, men schi fick den blåögde. Jaja, nu är det inte så mycket att göra åt detta annat än att försöka överleva, och hamna långt efter schema med allt jag skulle ordna denna helg. Fruktansvärt dumt och synd! Det blir sängen non stop.....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback