Den här killen är något alldeles extra! Och han är min! Att en kille kan vara så underbar som han, det är sjukt svårt att förstå. Han är ALLT.. allt jag vill ha och allt jag behöver. Det finns ingen egenskap som jag inte gillar hos han. Om jag skulle bli tvingad att välja så är det hans envishet men det är bara för att jag själv är så envis.. och två invisa människor... det kan bli en lång eller oavslutad diskussion.

Att den där killen som satt så stilla och såg så förbaskad söt och rastlös på bänken, kunde sluta med att bli min färstman...
Alla som läser bloggen har inte riktigt hört berättelsen, så here it comes..

Det var i september förra året det hände, någon dag efter min 20-års dag.. och som de flesta födelsedagsbarn så var det fest, inte bara en dag , inte bara två dagar utan tre.... den tredje kvällen var man bra sliten och första ölen ville inte ner, men den tvingades ner efter lite eftertanke(hehe). Vi begav oss ut på den enda krogen man satt sin fot på de senaste åren- G3. Självklart så hade man kul, men varenda själ jag kände försvann och jag var seg, samtidigt som jag var party och påhittig sugen. Men jag beslöt mig för att dra iväg kring halv 1.- Hem var det tänkt. Men jag var inte redo för hemgång.
På vägen hem gick jag sakta och lite tjurigt mot österängsparken. Där innan övergångsstället så satt en ( vad jag trodde då, söt?) karl och knappade på telefonen och såg allmänt nere eller sur ut. Så jag fick en impuls och satte mig ner, sa hej och pratade på som aldrig förr. Ojoj, hans blick! Han kollade på mig som om jag var ett psykfall som rymt från mentalsängen. men efter ett tag släppte det och vi pratade på , båda två. Han bodde mot samma håll som jag skulle så vi gick en bra bit också.. vi pratade i någon timma och det blev även byte av telefonnummer, eftersom han av någon anledning inte ville säga sitt namn. Envis och nyfiken som jag är... så var jag illa tvungen att ta hans nummer... han blev döpt till Sven.
Sen hände inte så mycket, jag smsade så klart dagen efter för att veta hans namn. Vi fick bra kontakt från första sekund så både tyckte att vi skulle ses. Dock hade ingen av oss någon aning om hur den andre såg ut...?? Men jag hade inga tankar utan tänkte att "Vafan, han var en trevlig prick. " Så vi bokade en kväll för att se på film ( Ja, tankarna var att se film)
Samma dag som vi skulle träffas och umgås på riktigt så ringde han och sa att han hade möte. Ja, ni kan ju bara tänka er vad som snurrade i huvudet.-"Åhh, men kunde du inte sagt att du inte vill/vågar innan..?" Men det var tydligen så att han missat de, no harm done. Vi träffades, och det visade sig att karln var skitsnygg!!! Hoppsan... filmen vet jag inte om vi satte igång men ett eller två glas vin dracks och vi pratade ändatill sena natten innan jag gick hem. Han var så charmig, snygg, klok och underbar... så tankarna var igång på ett flitigt arbetspass.
Det hela blev komplicerat eftersom jag vid det tillfället dejtade en annan kille, innan jag träffade karln i mitt liv...men till slut så gjorde jag ett beslut.. och det var ändå lätt nu när jag tänker efter, för han har verkligen allt jag önskar, allt jag vill ha och allt jag behöver.
Så på det viset gick det till i stora drag.. och nu sitter man här 6 månader sedan första mötet, varit tillsammans i 5 månader och förlovade i 2... man vet aldrig vad som kan hända i livet, och det händer när man minst anar det.