Neä, nu är jag arg! Just det mina damer och herrar, jag är hormonmässigt ett monster. Nu längtar jag tills allt släpps ut och jag kan återgå till mitt vanliga jag och mitt liv.
Men vafasen man kan inte alltid vara nöjd och glad. Men jag blir så förbannad vad man kan hitta på internet när man knappar runt! (det här blev jag mest sur över nu eftersom man känner sig som en övergödd fetma brottare) .. men just när folk som är kring 160-170 och väger kring 50+ eller - och klagar över att de ska droppa vikt??! och då menar jag de där dödsallvarliga typerna som finns! Jag bryr mig icke ett skvatt om siffran vikt... däremot så vill jag komma i form, och bli vältränad.. och det är väl mer de jag kan få ångest för. Det handlar absolut inte bara om utseendet utan även om välmåendet och rutinen man får in i livet.  Hur mycket gladare man blir, hur mycket piggare man blir, hur lättare man har att somna på nätterna osv, hm, jag tror nog att de flesta har ett fläskberg bakom pannbenet så att ni förstår vad jag menar..

Måste försöka hitta ett annat sätt att klaga på.. för det blir mycket samma klagomål när hormonerna drar igång. Och det här är bara hormontjaffs inför månadens vecka... jag undrar hur fasen hormonerna det framtida barnet i magen kommer vara?
Jaja, nu blir det en sväng in i duschen för min del:)