är perfekt. Klichen alla har vi våra hemligheter stämmer så sant som att jag är döpt till Hanna.
Jag har en underbar familj inklusive djur, är uppvuxen i ett hus på Frösön som låg alldeles för långt från staden när man var mindre. Men som i dagsläget har ett av de bättre lägena. Jag har klarat av gymnasiet och har arbetat i något år. Jag har alltid haft vänner, ibland färre, ibland fler. Men som de allra flesta vet.... med tiden uppskattar man de vänner som verkligen finns där. Antal är bara en siffra som är förbigående och konstant ändras, medan de verkliga vännerna förblir.
Visst har man inte alltid haft en dans på rosor eller glidit över is... men ändå. Hur har man lyckats?
Nu har jag träffat den mest underbara killen i världen, en som jag faktiskt vill vara med i en evighet. Jag påstår inte att personen innan var dålig på något vis och att jag inte älskade honom, men känslan är inte densamma. Det är faktiskt riktigt skrämmande. Men så är det alltid när man verkligen älskar någon. Ingen förutom en själv kan veta vad en människa tycker eller tänker, det är totalt omöjligt.
Det där med tillit är kanske inte min starka sida, men det har ju sina skäl. NI som någon gång blivit sviken vet ju hur det är. Man mer eller mindre väntar på att något ska hända, dock kanske inte varje sekund, men det finns i bakhuvudet att den hårda smällen kan komma. Och vad gör man då? När vet man egentligen när man verkligen kan släppa ner de "gardarna" och murarna som man fått till och byggt upp för att tryggt kunna vara sig själv och slippa alltför hård smärta.
Jo, svaret är ganska tydligt för de flesta. Det kan man aldrig veta, och oavsett vad man gör, vem man är, hur man beteer sig så kommer man någongång bli drabbad av det värsta. Och egentligen varför ska man inte satsa och få känna verkligen lycka? Smärta och sorg är något som är tillfällig, inget något som försvinner eller blir kvar. Visst kan det vara helt groteskt sjukt intensiv men samtidigt är verkligen lycka lika intensiv, härlig och helt underbar. Sen vet ni vad? Lycka varar längre, känns härligare och det är något man kan leva på under en livstid.
Jag vill verkligen leva ett liv i LYCKA