Yes!! Nu är jag klar med en överasskning till älskling, jag lovar och svär.. han kan inte veta vad det är. Men jag tror att han kommer att uppskatta det iallafall. Om man tänker efter en sväng så vet man vad det är.. men jag kan inte gå in närmare på det eftersom han kanske kommer på vad det är då.

Fy fasen vilken skillnad det är att bo i villa vrs lägenhet. Vilken frihet man har i en villa! Ingen som klagar på vad man gör, hur man låter oavsett tid eller ljud, hur man sköter om sin tomt, vilka man har hemma osv. Ja ni fattar själva vad jag pratar om. Här finns det en mindre uppskattad farbror på samma våning.. han klagar på hundarna och är allmänt bitter. Jag försöker alltid vara trevlig och säga hej, men ja... vissa människor är helt enkelt inte av denna värld.
Nu stötte jag på karln efter en snabbkiss med Nelly. Och när man ska in så öppnar herrn munnen..

-" Hon tycker inte om att vara själv..
hon höll på och låta för någon dag sen"

-"Jaa, sa jag.. hon är inte riktigt van att vara själv än, men vi håller på och vänjer henne.
Hon blir lite orolig så fort  man är i ett annat rum. Men det blir bättre sen."

Gubben beger sig in och mumlar högt.

-" Jag tycker synd om henne, att hon måste vara själv"

Jag-"?Ja, hon måste ju vänja sig..."

För att förtydliga det hela så är gubben en som aldrig visar tänderna, inte ett nästan smil syns på ansiktet och rösten är fasen lika bitter som en pms pumpad kärring. Neä, fy fan.. jag hatar och blir arg på folk som ska lägga sig i, komma med kommentarer /åsikter om saker som de inte har något att göra med. Sen är det en sak om han hade sagt det på ett trevligt, omtänktsamt sätt. Men att låta som en citronskiva.. usch!