New page
Tiden min går åt att planera att vidunderligt jag ska hitta på. Det sker för mycket, ska till och fixa ansökningarna till skolorna + skicka in, ska bli hundra procentigt säker på vart i världen det bär av efter studenten för solande, badande, avslappning och annat skoj, boka och annat tjaffs. Sedan ska jag spara pengar som jag ska leva gottan på i sommar och göra allt för. Balen närmar sig och en älsklings födelsedag närmare sig sakta men säkert, så där ska man filura ut vad man ska ge han för gottans i present, han, min Nicklas som redan har allt, eftersom han har mig ^^. Tatueringsmässan hänger i hasorna och det börjar bli dax att dra åt snörvippan runt halsen och göra allt man planerad och genomföra det.
Sen var det Metallica som man ska bege sig för att kika på och sjunga halsen hes. Jag vill ut på en bilsemester och göra allt och lite till, och så lite som möjligt.
Och till råga på allt får man ett lass från skolan som ska hinnas med. Det är mycket nu, men så fort jag skickat ansökningarna till skolan blir jag som folk igen, tills dess, watch out.
Jaja, vad sägs om att stå som ett fån bakom Peter Stormare som statist i en ny film som håller på att spelas in? Jo, men visst räkna med mig jag kommer. För det är det som är tanken. Får reda på mer om denna sak imorgon och lite framöver.
Men vem är man som klagar och blir knäpp, det finns ju dom som har det värre. Men just nu har jag det värst.. för nu är paniken uppe i mig, tills jag sökt, skickat in, ordnat allt och blivit klar. Förhoppningsvis blir detta i helgen, eventuellt på Söndag. Vill bli av med denna panik så fort som möjligt och jag har ju folk i närheten som kanske har större erfarenhet inom områdena där jag är en iglo uti rymden. (Hopefully)
Holding on forever
Ja, så sant som det är sagt. Biljetterna anlände igår!
Nu väntas det bara lycka, födelsedagar,bal,student,utlandsresa och Metallica.
Kan inte påstå att jag vill byta liv med en enda människa på denna jord.
Det har nu gått 4 dagar av min rehablitering från förkylningen, och visst har jag lyckats någorlunda, mår bättre och bättre men helt kry vill jag inte påstå att jag är. Men det är inte förrän idag denna rastlöshet slog in. För nu har jag ledsnat på alla skitprogram som börjar efter midnatt,då tv:n borde vara som bäst. Så jag beslöt mig för att dra på mig hörlurarna och dra i mig all härlig musik som finns i min mobil.
Det var nyss sportlov och det var trevligt. For till stugan med Kusinen, en pojk till henne och en pojk till mig. Man var helt borta i banken. Eftersom man inte gjorde så mycket men det var skönt. Blev någon öl,vin, sing star och monopol (vilket jag inte spelat på flera år). Så det var trevligt. Jag och Carro drog igång rejält på sing star redan första kvällen medan två karlar- Nicklas och Johnny satt och pinade bredvid. Men vi var minsann duktiga ska jag säga. Finna inte många som kan hålla sig uppe i min klass när det gäller sång.
Sen ska vi inte utelämna att jag lyckades få min Nicklas att sjunga, och gudars vad söt han var... mer än så kanske man inte ska säga?:) Jodå, han var duktig.. speciellt andra dagen. Älskar dej pojken!
Sen efter det var det tillbaka till verkligheten och jobb, därefter ligga sjukling i sängen och tröstäta bullar, inte för jag fattar varför eftersom jag inte känner någon som helst smak... Men jag inbillade mig och tittade på vad jag åt, och jag kan lova att det blev minst lika gott av att bara göra det. Så nu vet vi mina damer och herrar, bullar är något psykiskt gottgörande medel för sjuka.
Nu längtar jag till bättre tider må jag säga. Såg en nyckelpiga på nyheterna och de jävlarna frestade med att det var ett vårtecken och att våren är på ingång, Hm, jaja, de vill säga att snart kommer dessa lyckonyheter krossas med mer snö.
Vill ha sommar.